Luvia
 |
Luvia kommun grundades år 1870, och kommer att upphöra som en självständig kommun vid årsskiftet 2016/2017, då den inkorporeras med Euraåminne kommun. Folkmängden i Luvia kommuns centralort Sitlahdenkylä kyrkoby (föråldrat svenskt ortnamn: Sittlax), uppgick den 31 december 2012 till 1 905 invånare, landarealen utgjordes av 7,31 km² och folktätheten uppgick till 260,6 invånare/ km². Luvia kommun är belägen vid Bottniska vikens östra del, cirka 19 kilometer söder om Björneborgs stad. Kommunen gränsar till Euraåminne kommun, Nakkila (på svenska tidigare Nackeby) kommun och Björneborgs stad. Kommunvapnet har planerats av Heikki Hermonen och antogs 1954.
Luvia kommun ingår i Björneborgs ekonomiska region.
Luvia kommuns språkliga status är enspråkigt finsk.
Många ortnamn i Luvia avslöjar att här har funnits en svensk bosättning i de västra delarna av kommunen. Luvia utgjorde under medeltiden den sydligaste delen av ett sammanhängande svenskt språkområde som sträckt sig längs västkusten upp till Karleby. Många av de till och med finskt klingande namnen på platser bygger därför på de svenska namnen. I andra fall är sambandet mellan det svenska och det finska namnskicket ganska uppenbara som Aspskär - Aspiskeri. Under segelfartygens tid hörde Luvia till de viktigaste skeppsbyggarorterna. Här byggdes allt från små scyllar till stora fregatter. I dag finns ännu en båtbyggare i Långör. I Laitakari byggde traditionsföreningen galeasen Ihana (sv =vacker). Hon sjösattes 2011.
Största delen av Luvia utgörs av gammal havsbotten. På 1800-talet torrlades viken mellan Norrby och kyrkbyn för att utvinna över 1000 ha åkermark. Vikens utbredning kan ännu ses längs landsvägen mellan Kuivalahti (föråldrat svenskt namn: Kvivlax) i Euraåminne kommun och Luvia centrum. Här har inget aktivt byggande av bostadsområden förstört helheten.
Finlands första baptistförsamling på finska grundades i Luvia 1871. Församlingen har upphört.
Under förbudslagen var Luvia viktig för den illegala spritimporten. Estniska fartyg seglade utanför Luvias kust och motorbåtar hämtade sedan smuggelspriten bland annat via Aspskär till Satakunta.
